Farväl.

I torsdags avled min älskade mormor, 92 år gammal.
Världens mest fantastiska människa, som alltid funnits där, som alltid haft stor inverkan
på mitt liv.
Det gör ont, men är samtidigt en lättnad, för henne.
Hon hade levt sitt liv och hon tyckte själv att hon hade levt färdigt.
Det gör det hela lättare.
Men jag kommer sakna henne och jag kommer aldrig sluta tänka på henne
och älska henne.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0